Archive for the 'Allmänt' Category

Den brända gubbens taktik

Vann en viktig bastumatch mot en 60-årig gubbe på gymmet idag. Kampen pågick i ca 20 minuter. Varken ord eller blickar utbyttes. 

Det började med en tyst överenskommelse om 2-3 skopor vatten på stenarna. Värmen var påtaglig men jag visade inga tecken på svaghet. 

Efter 10 minuter börjar gubben att pusta. Han bankar näven mot hjärtat och jag slänger på ytterligare två skopor på stenarna. Hettan är obeskrivlig. Livet, som är en bisats i sammanhanget, passerar revy.

Min håriga motståndare kontrar helt plötsligt med en oväntad skrev-blottare i hopp om att skrämma ut mig till duschen. Jag spelar oberörd.

Tiden går. Minuter känns som timmar. Jag hör hur gubben börjar hyperventilera. Segern känns helt plötsligt inom räckhåll. Jag tar ett djupt andetag för att visa mig oberörd och slänger ytterligare en skopa vatten på stenarna.

Plötsligt händer det. Han reser sig upp, säger något på ett språk jag inte förstår och försvinner ut i kylan.

Änt-li-gen! Slaget är vunnet! Jag ser rubrikerna.

Ett halv minut senare kliver jag ut för ett välförtjänt segervarv i duschen. Den Kasper som gick in i bastun finns inte längre kvar.

No comments

Det finska vemodet

På tåget till stan hamnar jag i sätet bredvid en mamma och hennes finska barn.

De sitter i tystnad och stirrar ut genom fönstret. Det finns ett vemod i deras blickar. Ett vemod över att ha fötts på fel sida av pölen.

Samma vemod finns även i min blick, fast av helt andra anledningar.

Jag kastar en blick ut genom tågfönstret och konstaterar att maya-indianerna hade rätt. Apokalypsens snökanoner angriper Stockholm med full kraft. Tänk om positiva omslagsformationer gick att tillämpa på vädret.

No comments

8 minuter av oersättlig frihet

Sandsborgs T-banestation, 28 dagar tidigare…

15 minuters försening är allt som krävs för att människor ska börja förvandlas till djur. De pustar och frustar och kastar oroliga blickar mellan varandra. Jag iakttar djuren på avstånd och inväntar det första skriket. Närmare en zombie-apokalyps är såhär kommer man inte under en livstid.

No comments

30 000 omkomna på Summerburst

stekare468Regnet väller ner över stan idag. Jag ser mörka moln hopa sig i horisonten och riktar min blick mot den glipa av himmel som uppstått mellan molnen. Det är Summerburst ikväll. Jag blundar och ber en tyst bön.

Snälla gud, låt regnet tillta. Låt syndafloden skölja bort de orena stekarna från jordens yta. Idag är din chans att återställa balansen i universum. Vad som krävs är en hård men rättvis punktinsats. Låt ljudet från Steve Angellos pumpande bas bli deras Requiem. Vaska dem en gång för alla. Amen.

Jag slår upp mina ögon och ser hur glipan av himmel har förenats med de tjocka molnen. Det annalkande mörkret är oundvikligt. Gud hör bön. Ikväll händer det.

4 comments

Ett Hollywood i min skalle

Hjärnan, denna komplicerade mekanism slutar aldrig att förvåna. Vilka oerhört komplexa och genomtänkta scenarion den kan konstruera i dina drömmar. 

Den tar dig igenom alla tänkbara känslotillstånd och lurar dig till den grad att du inte längre kan skilja på dröm och verklighet. Allt du har kvar när du vaknar är små fragment av en osammanhängande men välsmakande soppa.

 

3 comments

Vita kränkta män och arga menstruerande kvinnor

Välkommen till söder, även känt som den massproducerade individualismens Mecka. Hit vallfärdar män i trendiga mustascher och tjejer i medvetet för korta byxor.

De marscherar taktfast i unisona skyttegravsrockar och utkämpar ett sömndrucket krig mot välfärdens trivialiteter.

Dessa champagne-socialismens soldater låter sig dagligen bombarderas med Vita kränkta mäns propaganda, där de rakryggat konfronterar omvärlden vid södercaféernas ohärjade frontlinje.

Deras kamp för att bli jämställda männen hamnar ständigt i skymundan för männens ambition att bli gudar. Jag betraktar på dem på avstånd och beundrar deras tillvaro i patriarkatets förlorade land. Jag har själv varit där, en gång för länge sedan.

4 comments

Delikatess-avdelningens heliga graal

Djupt nere i katakomberna på NK, även känt som den menlösa konsumtionens högborg, döljer sig en skatt. Morgondagens korståg efter delikatess-avdelningens heliga graal, smörgåstårtan, kommer att kräva sina offer!

Trots mitt förakt för Instagram-bilder på mat kan jag inte förneka min kärlek för kulinariska aktiviteter. Min kärlek för mat är lika villkorslös som en tonårings kärlek för vampyrer.

I tunga träningstider som dessa är min mage som ett svart hål. Den slukar allt i sin väg. Så länge det är gott och nyttigt kan jag hålla på hur länge som helst, eller åtminstone hur ofta som helst.

Min ämnesomsättning är extremt hög, vilket får ses som en klar fördel då allt jag stoppar i mig tas tillvara på av en hårt tränande kropp.

Samtidigt vet jag att min aptit kommer att återgå till det normala i samma stund som jag slutar träna fem gånger i veckan. Tills dess unnar jag mig likt Carl-Jan Granqvist.

No comments

Livströtta barn och kastrerade katter

instagramSedan Instagrams intåg i det svenska folkhemmet har min tilltro för den enskilda individens kreativitet sjunkit till nya bottennivåer. Baserat på bilderna som dyker upp i mitt flöde verkar en överhängande majoritet av svenskarna ha ett osunt förhållningssätt till husdjur, utsikter, mat och drycker.

Instagram är en konstform vars största svaghet är bilden och främsta styrka är texten. Lättillgängligheten gör oss alla till innehållskreatörer och en bild är, på gott och ont, aldrig mer än några klick bort.

Här nedan finner du några exempel på bra respektive dåliga bilder. Det är upp till dig att avgöra vilka som är briljanta och vilka som är fullkomligt meningslösa.

instagram1 instagram2 instagram-3 instagram4

 

1 comment

Jagad av min egen skugga

skuggaFridfullt konsumerar jag sociala medier den sista biten mellan busshållplatsen och kontoret. Plötsligt ser jag en svart skugga närma sig bakifrån. Är det någon jag känner? Någon jag måste kallprata väder med? Jag ökar takten. Ett kort ögonblick senare hör jag ett “Godmorgon”. Jag vänder mig om och svarar “Nämen tjeeeena”. Inombords har jag redan börjat springa.

No comments

Sliding Doors på Medborgarplatsen

En man och en kvinna passerar varandra på gatan. Deras blickar möts och de känner en stark förbindelse med varandra. De vet inte om det men de är som gjorde för varandra.

I samma stund som de möts bryts deras blickar och de fortsätter att gå, helt omedvetna om att de just begått det största misstaget i sina liv. Mannen inser att vackra stunder i singularis är bättre än ingenting alls.

No comments

Kissnödiga tjejer i märkeskläder

En ny trend har börjat sprida sig bland Stockholms tjejer. En trend som går ut på att stå med benen i kors på ett tillsynens opraktiskt och obekvämt sätt.

Efter att ha studerat fenomenet på nära håll, med kameran i högsta hugg, har jag kommit fram till att det inte handlar om någon omedveten impuls av att imitera andras kroppsspråk för att stärka sin tillhörighet med flocken.

img_0760_0 img_1041 img_1043 benen

Jag tror att det handlar om något så enkelt som att jag har snubblat över den senaste flugan för att anses vara hip och trendig. Eller bara väldigt kissnödig.

5 comments

Världens mest onödiga yrken – del 1

Vad är grejen med DJ’s egentligen? Jag förstår inte hur man kan skapa en hel yrkeskategori kring någon som trycker på en playknapp och tar upp folks låt-beställningar. I restaurangsbranschen kallas de för servitriser.

En bra DJ definieras av en enda sak; att han är lydig och spelar dina låtar. Därför finns det inget som heter “en bra DJ”. Det finns bara bra musik. En bra DJ är likvärdig med en bra spotify-playlisty och bör ersättas av en sådan snarast möjligt.

No comments

Naken men inte oskyddad

Följande inlägg kommer att handla om hur man bemöter den första vårsolen och den förvirring råder kring övergångsperioden mellan vinter och vår. Som nu t.ex.

Oavsett vem du är och var du bor har du säkert lagt märke till de olika sätten att bemöta våren på. Det kan handla om kompisar, grannar, släktingar eller barn.

Gemensamt för dem alla är att de drabbas av en säsongs-betonad sjukdom vars symptom bäst kan liknas vid en mental kollaps. Oavsett vilken grupp du tillhör är det dags att bryta ner och analysera dem in i minsta beståndsdelar. Häng med!

Den avklädde entusiasten

Knappt har den första vårsolen hunnit titta fram innan de första soldyrkarna hittat ut ur sina bunkrar för att blända oss med sina mjölkvita kroppar.

Den avklädde entusiasten skådas oftast i flock där hans främsta kännetecken är den stora kontrasten till de övriga flockmedlemmarnas klädsel. Han stryker oftast runt med gåshud och försäkrar alla om hur skönt och vårigt det är i luften.

Trots att temperaturen inte är lika inbjudande som solstrålarna blundar han för detta faktum och försvarar sitt våghalsiga blottande genom att försäkra oss om “hur jävla varmt det är”. Detta i sig räcker som kvitto på att våren ännu inte kommit.

Det bör påpekas att hans uppenbara brist på kläder inte beror på längtan efter den perfekta solbrännan utan på hans inställning att det inte är lönt att vänta längre.

Det stela kroppsspråket och det plågade ansiktsuttrycket är två utav många faktorer som avslöjar denna önsketänkande självmordssolare.

Hans utmanande inställning till våren är en tydlig manifestation för hans ständiga behov av vara oberoende, ligga steget före och ha en rebell-attityd. Den avklädde entusiasten är oberäknelig, spontan och därför ganska spännande att umgås med.

I värsta fall smittar han med en förkylning.

Den kritiske “veta bättre”-typen

Den kritiske veta bättre-typen är en icke självförverkligad version av den avklädde entusiasten. Han kännetecknas av den dömande blicken som avundsjukt sneglar på sina kamraters mod att trotsa behovet av kläder.

Hans trumfkort är dräpande kommentarer som “du kommer att bli sjuk” eller “så varmt är det väl inte”. I själva verket är att hans största önskan är att slänga av sig jackan och skicka ett trotsigt MMS till farmor som ett bevis på att han äntligen blivit självständig och kommit över sin fobi för långtidsförkylningar.

Andra saker som kännetecknar honom är att han till vardags är lika överbeskyddad och tråkig som sin vårkollektion. Att förvänta sig något annat än en besserwisser- attityd toppad med en lagom dos av just lagom vore för mycket.

Den kritiske veta bättre-typen är alltid först med att fnysa åt andras vilja att förbättras, förändras eller bara vara nöjda med sig själva. Anledningen till detta är att han då känner sig ännu mer omodern och efter.

Inte oväntat är han blek som ett lakan året runt, även när det är sommar. Ironiskt nog är veta bättre-typen, trots sin ofantliga mängd kläder, sjuk oftare än alla de andra typerna tillsammans.

Slutsats

Det bor en avklädd entusiast och en veta bättre-typ i oss alla. De flesta av oss är en blandning av dem båda. Vilken är du? Och hur mycket?

1 comment

Solen i ansiktet

Idag kom solen fram och gav mig en försmak av våren. Jag såg snön smälta i realtid och för en ögonblick kändes det som att den svartvita tillvaron fick färg igen. Lägenheten fylldes av ett ljus som ingen glödlampa i hela världen kan ersätta.

Men igår var det vinter. Då dracks det vin, åktes Hummer och festades i Gamla stan. Resten är historia och några timmar senare vaknade jag som sagt med solen i ansiktet. En sol som försvann lika snabbt som den kom. Må det aldrig töa.

No comments

Nyårslöften

Det är mer regel än undantag att man såhär i nyårstider ska avge nyårslöften. Personliga och seriösa löften som man tvingas dela med sig till andra.

Jag tror att nyårslöften bara är ett samlingsbegrepp för olika områden i ens liv som man är mest angelägen om att förbättra. Att nollställa, göra om och göra rätt. Igen.

Tanken är god. Fast vi vet ju alla att nyårslöften är till för att brytas. Och tur är väl det. För annars hade ju alla varit vältränade, rika, smala, rökfria och sådär irriterat motiverade i tre veckor för att sedan kraschlanda i sin egen otillräcklighet. Igen.

1 comment

Kickstart my heart

Som många av er har märkt så har aktivitet på kajan.nu dalat kraftigt på sistone.

En aktivitet som under sin storhetstid kunde liknas vid ett sår som aldrig slutade att blöda och som dagligen spottade ur sig kvalitativa inlägg har nu istället förbytts till en sårskorpa av skrivkramp och brist på inspiration.

Jag vet inte om det beror på att att mina kognitiva processer har koagulerat eller på att det händer för mycket i Stockholm för att jag ska hinna uppdatera.

Eller är det kanske så pass enkelt att även en blogg-björn måste få gå i ide ibland?

I så fall är det dags att vakna nu. Show must go on. Nu kör vi. Alla ska med!

1 comment

De 5 dödssynderna på Facebook

För några veckor sedan när jag fortfarande var färsk i storstaden skickade jag iväg 25 vykort till släkt och vänner. Det slutade med att jag hamnade på akuten med diagnosen “kramp i handen”. Det var då jag insåg att det var tangentbordet och inte pennan som var mitt rätta element. Så förvänta er inga julkort i år.

För att sprida kärlek och julefrid har jag istället komponerat ihop en lista över de 5 mest irriterande statusuppdateringarna som vi dagligen tvingas att stå ut med på Facebook. Mina vänner, här har ni de 5 dödssynderna på Facebook! Undvik dem!

  • “Alla som älskar sina djur, klistra in detta. Annars är ni djurhatare!” Att skriva om era irriterande djur eller barn och sedan kalla oss som inte bryr sig för hatare är fräckt. Och nej. Kattungar är inte söta och bebisar har funnits på jorden i hundratals år. Varför denna plötsliga hype över deras framsteg?
  • “Är skittrött och har knappt sovit. Har också mensvärk och är bakis!” Att du är sjuk, trött, bakis eller har mensvärk är faktiskt inte så spännande som man kan tro. Ingen tycker synd om dig. 
  • “Äntligen fredag, gud så skönt!” Skönt? För vilka då? För oss som läser? Verkligen inte. För vi vet vad som väntar. En helg fullspäckad med beklagande inlägg över hur trötta, fulla och bakfulla alla är. Snälla politiker, inför 7 dagars arbetsvecka och se till att fredagen blir den nya måndagen!
  • “Fyll inte livet med dagar, fyll dagarna med liv” Tro det eller ej, men kloka citat och inspirerande låttexter som du snott från andra är inte alls lika meningsfulla när de tas ur sitt sammanhang, ett sammanhang som oftast bara du förstår. 
  • “Åhhh gud, om en vecka kommer det nya avsnittet av One Tree Hill” Alla dessa amerikanska TV-serier om 17-åriga ungdomar som spelas av 28-åriga skådespelare. Finns det någon som tar dem på allvar? Vill jag ha min dos av drama sätter jag mig bakom ett gäng “asså hallå”-tjejer på t-banan.
3 comments

Uppdatering från skogen

I väntan på lägenheten i Stockholm har jag sedan en vecka tillbaka bott hemma hos familjen i Väckelsång. Om allt går enligt planerna flyttar jag till huvudstaden i helgen.

Under min tid i den småländska skogen har jag inte bara hunnit bli stammis på det lilla gymmet i Tingsryd utan också anpassat min dygnsrytm till en något mer normal sådan.

Som om det inte vore tillräckligt har jag också tvingats in i ett grovt missbruk av ofrivillig motion i form av diverse promenad- och cykeläventyr med mamma och kompisar.

Kom ihåg att för mycket frisk luft & motion kan göra dig sjuk!

Jag har också hunnit med en snabbvisit hemma i Ronneby där jag tillbringade århundradets kallaste natt i mitt gamla rum utan värme. Jag kunde lika gärna ha tältat i skogen.

Trots att tiden i Småland går fort känner jag ändå en viss otålighet över att komma igång med mitt nya liv i Stockholm.

1 comment

Farväl Ronneby

Farväl Ronneby. Nu drar jag till Stockholm. Vi ses!

Tack till Sanja från ratato.tumblr.com som tog den fina bilden.

6 comments

Stockholm: Tagning #3

Kultur-tornadon Kasper har återigen bestämt sig för att drabba Stockholm, denna möjligheternas stad där 1 vaskad champagneflaska väger tyngre än 50 besudlade stureplanstjejer med rött läppstift, blöjshorts och frisyrer klippa av frisörs-Bobby.

Många ställer sig frågande inför vilka konsekvenser min flytt kommer att innebära för Ronneby som stad. Experterna menar att ett Ronneby utan Kasper är lika ointressant som ett fotbolls-VM utan svensk medverkan. Eller ett hav utan vatten.

Det enda vi med säkerhet kan säga är att spekulationerna kring min flytt redan haft negativa följder för både näringslivet och nöjeslivet i Ronneby kommun.

Det började med att Jekyll & Hyde lade ner sin verksamhet och fortsatte med att stadens enda nattklubb höjde sin åldersgränsen från 18 till 22.

Senaste i raden av nyheter är att Blekinge landsting gjort det möjligt att beställa gratis klamydia-test via nätet. Jag vill bara klargöra att det inte finns något samband mellan utdelningen av dessa tester och mitt beslut att flytta från staden.

Sist det bar iväg till Stockholm återvände jag till Ronneby likt en skadeskjuten kaja. Om 30 dagar bär det av igen. Den här gången till Husby, Stockholms motsvarighet till Kallinge, endast 19 minuter från t-centralen med den blåa, lite adligare linjen.

 

3 comments

Next Page »