Archive for the 'Allmänt' Category

Den brända gubbens taktik

Vann en viktig bastumatch mot en 60-årig gubbe på gymmet idag. Kampen pågick i ca 20 minuter. Varken ord eller blickar utbyttes. Såhär gick det till…

Det börjar med en tyst överenskommelse om 2-3 skopor vatten på stenarna. Jag slås av den enorma hettan men visar inga tecken på svaghet utan visualiserar att jag är en grillad kyckling i delikatessen på ICA.

Efter 10 minuter börjar han pusta och frusta. Han bankar näven mot hjärtat. Jag ser min chans och slänger på ytterligare två skopor vatten på stenarna. Tankarna flödar fritt. Har jag tagit mig vatten över huvudet? Riskerar jag att bränna ut mig? Livet, som är en bisats i sammanhanget, passerar revy.

Plötsligt kontrar min håriga motståndare med klassisk skrev-blottare i hopp om att skrämma ut mig i duschen. Jag hamnar ur balans men matchen fortsätter.

Tiden går. Minuter känns som timmar. Jag hör hur gubben börjar hyperventilera. Segern känns inom räckhåll. Jag tar ett djupt andetag för att visa mig oberörd samtidigt som jag slänger på ytterligare en skopa vatten.

Plötsligt händer det. Han reser sig upp, säger något på ett språk jag inte förstår, slänger på tre skopor vatten, öppnar bastudörren och försvinner ut i kylan.

Änt-li-gen! Slaget är vunnet! Jag ser rubrikerna.

Ett par minuter senare kliver jag ut för ett välförtjänt segervarv i duschen. Livet har blivit en nedförsbacke. Den Kasper som gick in i bastun finns inte längre kvar.

No comments

8 minuter av oersättlig frihet

Sandsborgs T-banestation, 28 dagar tidigare…

15 minuters försening är allt som krävs för att människor ska börja förvandlas till djur. De pustar och frustar och kastar oroliga blickar mellan varandra. Jag iakttar djuren på avstånd och inväntar det första skriket. Närmare en zombie-apokalyps är såhär kommer man inte under en livstid.

När vi ändå är inne på ämnet tunnelbana och kollektivtrafik. Finns det något mer befriande än att ta nästa tåg istället för den som står framför näsan dig? Åtta oersättliga minuter av total frihet. Det kallar jag livskvalitet.

No comments

30 000 omkomna på Summerburst

stekare468Regnet väller ner över stan idag. Jag ser mörka moln hopa sig i horisonten och riktar min blick mot den glipa av himmel som uppstått mellan molnen. Det är Summerburst ikväll. Jag blundar och ber en tyst bön.

Snälla gud, låt regnet tillta. Låt syndafloden skölja bort de orena stekarna från jordens yta. Idag är din chans att återställa balansen i universum. Vad som krävs är en hård men rättvis punktinsats. Låt ljudet från Steve Angellos pumpande bas bli deras Requiem. Vaska dem en gång för alla. Amen.

Jag slår upp mina ögon och ser hur glipan av himmel har förenats med de tjocka molnen. Det annalkande mörkret är oundvikligt. Gud hör bön. Ikväll händer det.

4 comments

Den kvinna man åtrår doftar alltid gott

Sedan min flytt till Stockholm har jag mer eller mindre dejtat med handbromsen i. Det är först nu, två år senare, när vintermörkret står i zenit, som romantikens snöboll har satts i rullning.

Hennes namn är Frida och det kluckar i hennes hals när hon skrattar. Hon älskar dödskallar, accessoarer och målade naglar. Hon pressar 100kg i benpressen och hennes favoritsmak på protienpulvret är vanilj. När hon sover så snarkar hon ljudligt.

Vi träffades en sen sommarnatt 2011. Solen hade precis gått upp och våra vägar korsades mellan en bar och en korvkiosk, där vi båda befann oss på jakt efter den obligatoriska kvart i tre-korven.

Jag var ute efter en oskyldigt het choritzo och hon efter en polsk bratwürst med hög kötthalt och låg fettprocent.

Resten är historia och sedan drygt två månader tillbaka är hon min flickvän. Hennes närvaro har satt färg på min tillvaro och idag firar vi vår första alla hjärtas dag. En dag som jag för många år sen beskrev på följande vis. En dag som jag för första gången på länge faktiskt har all anledning att fira.

2 comments

Ett Hollywood i min skalle

Hjärnan, denna komplicerade mekanism slutar aldrig att förvåna. Vilka oerhört komplexa och genomtänkta scenarion den kan konstruera i dina drömmar. Och så tilltalande.

Den tar dig igenom alla tänkbara känslotillstånd och lurar dig till den grad att du inte vet vad som är upp eller ner, dröm eller verklighet. Allt du har kvar när du vaknar är små fragment av en osammanhängande men välsmakande soppa.

Det pågår ett Hollywood i mitt huvud när jag sover, med en touch av Lars Von Trier.

3 comments

Slaget har bara börjat

Igår hade jag det stora nöjet att träffa Tom Cruise, som för första gången under sin drygt 30 år långa karriär valde att besöka Sverige. Vi skakade hand och jag passade på att överlämna mitt Top Gun 2 manus med följande handling.

“Kriget i luften må vara över, men slaget om beachvolleyboll-planen har bara börjat!” 

No comments

Vita kränkta män och arga menstruerande kvinnor

Välkommen till söder, även känt som den massproducerade individualismens Mecka. Hit vallfärdar män i trendiga mustascher och tjejer i medvetet för korta byxor.

De marscherar taktfast i unisona skyttegravsrockar och utkämpar ett sömndrucket krig mot välfärdens trivialiteter.

Dessa champagne-socialismens soldater låter sig dagligen bombarderas med Vita kränkta mäns propaganda, där de rakryggat konfronterar omvärlden vid södercaféernas ohärjade frontlinje.

Deras kamp för att bli jämställda männen hamnar ständigt i skymundan för männens ambition att bli gudar. Jag betraktar på dem på avstånd och beundrar deras tillvaro i patriarkatets förlorade land. Jag har själv varit där, en gång för länge sedan.

4 comments

Måndag morgon på kontoret

Måndag morgon på kontoret. Vi jämför matlådor och frågar varandra om helgen. Det ligger en skön wibe i luften. Jag har en bra känsla i kroppen, den får gärna stanna kvar.

Snacket vid kaffemaskinen kretsar kring odödliga vampyrer. Jag drar slutsatsen att det pratas om den senaste tidens Twilight-premiär. Jag flikar in att jag har läst den första boken i utbildningssyfte. Ett sus av förvåning går igenom lokalen.

Efter ett tag lämnar jag köket och går tillbaka till min arbetsplats. Den gångna helgen har lämnat en behaglig eftersmak efter sig. Jag slår mig ner vid datorn och låter den nya veckan ta fart. Jag har en bra känsla i kroppen, den får gärna stanna kvar.

2 comments

Delikatess-avdelningens heliga graal

Djupt nere i katakomberna på NK, även känt som den menlösa konsumtionens högborg, döljer sig en skatt. Morgondagens korståg efter delikatess-avdelningens heliga graal, smörgåstårtan, kommer att kräva sina offer!

Trots mitt förakt för Instagram-bilder på mat kan jag inte förneka min kärlek för kulinariska aktiviteter. Min kärlek för mat är lika villkorslös som en tonårings kärlek för vampyrer.

I tunga träningstider som dessa är min mage som ett svart hål. Den slukar allt i sin väg. Så länge det är gott och nyttigt kan jag hålla på hur länge som helst, eller åtminstone hur ofta som helst.

Min ämnesomsättning är extremt hög, vilket får ses som en klar fördel då allt jag stoppar i mig tas tillvara på av en hårt tränande kropp.

Samtidigt vet jag att min aptit kommer att återgå till det normala i samma stund som jag slutar träna fem gånger i veckan. Tills dess unnar jag mig likt Carl-Jan Granqvist.

No comments

Livströtta barn och kastrerade katter

instagramSedan Instagrams intåg i det svenska folkhemmet har min tilltro för den enskilda individens kreativitet sjunkit till nya bottennivåer. Baserat på bilderna som dyker upp i mitt flöde verkar en överhängande majoritet av svenskarna ha ett osunt förhållningssätt till husdjur, utsikter, mat och drycker.

Instagram är en konstform vars största svaghet är bilden och främsta styrka är texten. Lättillgängligheten gör oss alla till innehållskreatörer och en bild är, på gott och ont, aldrig mer än några klick bort.

Här nedan finner du några exempel på bra respektive dåliga bilder. Det är upp till dig att avgöra vilka som är briljanta och vilka som är fullkomligt meningslösa.

instagram1 instagram2 instagram-3 instagram4

 

1 comment

Jagad av min egen skugga

skuggaFridfullt konsumerar jag sociala medier den sista biten mellan busshållplatsen och kontoret. Plötsligt ser jag en svart skugga närma sig bakifrån. Är det någon jag känner? Någon jag måste kallprata väder med? Jag ökar takten. Ett kort ögonblick senare hör jag ett “Godmorgon”. Jag vänder mig om och svarar “Nämen tjeeeena”. Inombords har jag redan börjat springa.

No comments

Sliding Doors på Medborgarplatsen

manwomanEn man och en kvinna passerar varandra på gatan. Deras blickar möts och de känner en stark förbindelse med varandra. De vet inte om det men de är som gjorde för varandra.

I samma stund som de möts bryts deras blickar och de fortsätter att gå, helt omedvetna om att de just begått det största misstaget i sina liv. Mannen inser att vackra stunder i singularis är bättre än ingenting alls.

No comments

Recept på kärlek

Nu har jag har bestämt mig för att bli blint förälskad. Fråga mig inte hur, när, i vem eller varför. Jag vet bara att det är dags nu. Det var länge sen sist nu.

Senast var igår eftermiddag. Jag såg henne någonstans vid frukten på ICA. Hon utmärkte sig inte från mängden men hade ett barn i famnen. Hon var vacker men inte sådär tråkigt perfekt. Hon hade ett leende och en glädje som gjorde henne osårbar. Hennes energi gjorde att jag förälskade mig i hennes brister.

För att inte glömma min kärlek från i förrgår.

Min vän och jag hade vänt uppochner på hela stan och efter tre timmar hamnat i en sporthall. Där stod hon, full av entusiasm och totalt omedveten om sin skönhet. Hon tränade kampsport och var inte på något sätt perfekt. Hon hade ett fint leende, livsglädje och en hårsvans som säkert luktade persikobalsam. Hade det inte varit för glasrutan och hennes svarta bälte hade hon varit min.

Dessförinnan var det hon som var för bra för att vara sann. Hon som visste att keso var bra och som skämde bort mig med förvåning. Hon var det finaste paketet under granen. Paketet man ville öppna sist eftersom man visste att man inte skulle bli besviken. Hade hon för många oavslutade kapitel i sitt liv eller gick hennes klocka helt enkelt snabbare än min?

Vi har också den stora gåtan som med sin blick och sitt leende inte bara lyckades fördubbla min mat-räkning utan stundvis också stjäla min talförmåga och röva bort mina tankar. Trots att jag bara skrapat på ytan fann jag ett oförstört paket som inte behövde öppnas för att bevisa något. Ett paket vars innehåll inte kommer att göra någon besviken. Ett paket jag aldrig får öppna.

Vidare har vi henne med båda fötterna på jorden och henne med skrattet och rastlösheten. Henne med den oönskade pojkvännen eller henne med den farliga motorcykeln. Henne som jag bara sett en gång och henne som jag vill krama genom TV-rutan. För att inte glömma henne vars ögon jag sett tusen gånger men fortfarande inte kan färgen på.

Slutligen har vi henne som jag inte får bli kär i och henne som jag fortfarande inte hittat. Imorgon är en ny dag med nya möjligheter. Allt du behöver göra är att korsa min väg och ta mig med storm.

4 comments

Kissnödiga tjejer i märkeskläder

En ny trend har börjat sprida sig bland Stockholms tjejer. En trend som går ut på att stå med benen i kors på ett tillsynens opraktiskt och obekvämt sätt.

Efter att ha studerat fenomenet på nära håll, med kameran i högsta hugg, har jag kommit fram till att det inte handlar om någon omedveten impuls av att imitera andras kroppsspråk för att stärka sin tillhörighet med flocken.

img_0760_0 img_1041 img_1043 benen

Jag tror att det handlar om något så enkelt som att jag har snubblat över den senaste flugan för att anses vara hip och trendig. Eller bara väldigt kissnödig.

5 comments

Världens mest onödiga yrken – del 1

Vad är grejen med DJ’s egentligen? Jag förstår inte hur man kan skapa en hel yrkeskategori kring någon som trycker på en playknapp och tar upp folks låt-beställningar. I restaurangsbranschen kallas de för servitriser.

En bra DJ definieras av en enda sak; att han är lydig och spelar dina låtar. Därför finns det inget som heter “en bra DJ”. Det finns bara bra musik. En bra DJ är likvärdig med en bra spotify-playlisty och bör ersättas av en sådan snarast möjligt.

No comments

Naken men inte oskyddad

Följande inlägg kommer att handla om hur man bemöter den första vårsolen och den förvirring råder kring övergångsperioden mellan vinter och vår. Som nu t.ex.

Oavsett vem du är och var du bor har du säkert lagt märke till de olika sätten att bemöta våren på. Det kan handla om kompisar, grannar, släktingar eller barn.

Gemensamt för dem alla är att de drabbas av en säsongs-betonad sjukdom vars symptom bäst kan liknas vid en mental kollaps. Oavsett vilken grupp du tillhör är det dags att bryta ner och analysera dem in i minsta beståndsdelar. Häng med!

Den avklädde entusiasten

Knappt har den första vårsolen hunnit titta fram innan de första soldyrkarna hittat ut ur sina bunkrar för att blända oss med sina mjölkvita kroppar.

Den avklädde entusiasten skådas oftast i flock där hans främsta kännetecken är den stora kontrasten till de övriga flockmedlemmarnas klädsel. Han stryker oftast runt med gåshud och försäkrar alla om hur skönt och vårigt det är i luften.

Trots att temperaturen inte är lika inbjudande som solstrålarna blundar han för detta faktum och försvarar sitt våghalsiga blottande genom att försäkra oss om “hur jävla varmt det är”. Detta i sig räcker som kvitto på att våren ännu inte kommit.

Det bör påpekas att hans uppenbara brist på kläder inte beror på längtan efter den perfekta solbrännan utan på hans inställning att det inte är lönt att vänta längre.

Det stela kroppsspråket och det plågade ansiktsuttrycket är två utav många faktorer som avslöjar denna önsketänkande självmordssolare.

Hans utmanande inställning till våren är en tydlig manifestation för hans ständiga behov av vara oberoende, ligga steget före och ha en rebell-attityd. Den avklädde entusiasten är oberäknelig, spontan och därför ganska spännande att umgås med.

I värsta fall smittar han med en förkylning.

Den kritiske “veta bättre”-typen

Den kritiske veta bättre-typen är en icke självförverkligad version av den avklädde entusiasten. Han kännetecknas av den dömande blicken som avundsjukt sneglar på sina kamraters mod att trotsa behovet av kläder.

Hans trumfkort är dräpande kommentarer som “du kommer att bli sjuk” eller “så varmt är det väl inte”. I själva verket är att hans största önskan är att slänga av sig jackan och skicka ett trotsigt MMS till farmor som ett bevis på att han äntligen blivit självständig och kommit över sin fobi för långtidsförkylningar.

Andra saker som kännetecknar honom är att han till vardags är lika överbeskyddad och tråkig som sin vårkollektion. Att förvänta sig något annat än en besserwisser- attityd toppad med en lagom dos av just lagom vore för mycket.

Den kritiske veta bättre-typen är alltid först med att fnysa åt andras vilja att förbättras, förändras eller bara vara nöjda med sig själva. Anledningen till detta är att han då känner sig ännu mer omodern och efter.

Inte oväntat är han blek som ett lakan året runt, även när det är sommar. Ironiskt nog är veta bättre-typen, trots sin ofantliga mängd kläder, sjuk oftare än alla de andra typerna tillsammans.

Slutsats

Det bor en avklädd entusiast och en veta bättre-typ i oss alla. De flesta av oss är en blandning av dem båda. Vilken är du? Och hur mycket?

1 comment

Solen i ansiktet

Idag kom solen fram och gav mig en försmak av våren. Jag såg snön smälta i real- tid och för en ögonblick kändes det som att den svartvita tillvaron fick färg igen. Lägenheten fylldes av ett ljus som ingen glödlampa i hela världen kunde ersätta.

Men igår var det vinter. Då dracks det vin, åktes Hummer och festades på Medusa i Gamla stan. Resten är historia och några timmar senare vaknade jag som sagt med solen i ansiktet. En sol som försvann lika snabbt som den kom. Må det aldrig töa.

No comments

Mental godispåse

Den längsta arbetsdagen i mitt liv. Gud, förbarma dig över mig och skänk mig frid.

På vägen hem såg jag henne. En tjej med samma kravlösa uppsyn och märkliga hållning som hon den andra brukade ha. Våra blickar möttes för ett sekund. Sedan kom tåget och jag visste att jag aldrig skulle se henne igen. Tack och lov för det.

En annan iakttagelse idag är att de kulturella skillnaderna mellan folk aldrig är så tydliga som när 100 personer ska gå ombord en ersättningsbuss för 60. Kösystem?

No comments

Nyårslöften

Det är mer regel än undantag att man såhär i nyårstider ska avge nyårslöften. Personliga och seriösa löften som man tvingas dela med sig till andra.

Jag tror att nyårslöften bara är ett samlingsbegrepp för olika områden i ens liv som man är mest angelägen om att förbättra. Att nollställa, göra om och göra rätt. Igen.

Tanken är god. Fast vi vet ju alla att nyårslöften är till för att brytas. Och tur är väl det. För annars hade ju alla varit vältränade, rika, smala, rökfria och sådär irriterat motiverade i tre veckor för att sedan kraschlanda i sin egen otillräcklighet. Igen.

1 comment

Kickstart my heart

Som många av er har märkt så har aktivitet på kajan.nu dalat kraftigt på sistone.

En aktivitet som under sin storhetstid kunde liknas vid ett sår som aldrig slutade att blöda och som dagligen spottade ur sig kvalitativa inlägg har nu istället förbytts till en sårskorpa av skrivkramp och brist på inspiration.

Jag vet inte om det beror på att att mina kognitiva processer har koagulerat eller på att det händer för mycket i Stockholm för att jag ska hinna uppdatera.

Eller är det kanske så pass enkelt att även en blogg-björn måste få gå i ide ibland?

I så fall är det dags att vakna nu. Show must go on. Nu kör vi. Alla ska med!

1 comment

Next Page »