Den brända gubbens taktik

Vann en viktig bastumatch mot en 60-årig gubbe på gymmet idag. Kampen pågick i ca 20 minuter. Varken ord eller blickar utbyttes. 

Det började med en tyst överenskommelse om 2-3 skopor vatten på stenarna. Värmen var påtaglig men jag visade inga tecken på svaghet. 

Efter 10 minuter börjar gubben att pusta. Han bankar näven mot hjärtat och jag slänger på ytterligare två skopor på stenarna. Hettan är obeskrivlig. Livet, som är en bisats i sammanhanget, passerar revy.

Min håriga motståndare kontrar helt plötsligt med en oväntad skrev-blottare i hopp om att skrämma ut mig till duschen. Jag spelar oberörd.

Tiden går. Minuter känns som timmar. Jag hör hur gubben börjar hyperventilera. Segern känns helt plötsligt inom räckhåll. Jag tar ett djupt andetag för att visa mig oberörd och slänger ytterligare en skopa vatten på stenarna.

Plötsligt händer det. Han reser sig upp, säger något på ett språk jag inte förstår och försvinner ut i kylan.

Änt-li-gen! Slaget är vunnet! Jag ser rubrikerna.

Ett halv minut senare kliver jag ut för ett välförtjänt segervarv i duschen. Den Kasper som gick in i bastun finns inte längre kvar.

Inga kommentarer

Kommentera