Den kvinna man åtrår doftar alltid gott

Sedan min flytt till Stockholm har jag mer eller mindre dejtat med handbromsen i. Det är först nu, två år senare, när vintermörkret står i zenit, som romantikens snöboll har satts i rullning.

Hennes namn är Frida och det kluckar i hennes hals när hon skrattar. Hon älskar dödskallar, accessoarer och målade naglar. Hon pressar 100kg i benpressen och hennes favoritsmak på protienpulvret är vanilj. När hon sover så snarkar hon ljudligt.

Vi träffades en sen sommarnatt 2011. Solen hade precis gått upp och våra vägar korsades mellan en bar och en korvkiosk, där vi båda befann oss på jakt efter den obligatoriska kvart i tre-korven.

Jag var ute efter en oskyldigt het choritzo och hon efter en polsk bratwürst med hög kötthalt och låg fettprocent.

Resten är historia och sedan drygt två månader tillbaka är hon min flickvän. Hennes närvaro har satt färg på min tillvaro och idag firar vi vår första alla hjärtas dag. En dag som jag för många år sen beskrev på följande vis. En dag som jag för första gången på länge faktiskt har all anledning att fira.

2 kommentarer

  1. Goffe 2013-02-15 05:38

    Så jävla fint så att jag dör! :’)

  2. Tess 2013-03-18 13:31

    Vad fint 🙂 verkar vara en perfect match!

Kommentera