Döden gör sig påmind

För en dryg månad sedan dog Peter Steele från Type O Negative. Förra veckan var det Ronnie James Dios tur och igår valde basisten i Slipknot att kasta in handduken.

All denna död påminner mig om hur skört livet egentligen är. Det spelar ingen roll vilken lott man dragit här i livet. Man kan vara rik, känd, snygg eller bara en helt vanlig medelmåtta från Medelpad. Alla ska vi dö och ingen kommer undan. That’s it!

Min teori är att alla föds med ett visst antal förutbestämda hjärtslag som slag efter slag sakta tickar ner mot noll. Tänk om man kunde se denna räknare och på så sätt få reda när man skulle dö? Vad annorlunda allting hade varit. Och vad bråttom man hade fått med att hinna leva livet fullt ut och göra allt det där som man inte vågade?

Vissa tror på livet efter döden, några tror på återfödelse medan andra inte tror på någonting alls. Kalla mig naiv men jag tror på fullaste allvar att vetenskapen kommer att hitta ett botemedel mot döden innan den hinner bli ett faktum för mig.

Åldrandet och döden går nog inte att förhindra, våra kroppar är ju trots allt inte mer än biologiska maskiner. Nej. Framtidens lösning kommer bli någon slags överföring av medvetandet till en ny, förmodligen klonad kropp. Mycket kan hända på 50 år.

I want to belive!

Polistestet avklarat!

Gårdagens polistest i Kristianstad gick bättre än jag hade vågat hoppas på.

Första momentet var den fruktade löpningen. 2km på max 9.30. Där slog jag till med nytt personbästa på 8.30, d v s en hel minut snabbare än vad som krävdes. Jag sprang i mitt eget tempo och höll mig i bakgrunden i stort sett hela loppet.

Med ett varv kvar av loppet låg jag näst sist av ca 20 personer. 200m innan mål la jag i min olympiska spurt och kom i mål som 3:a (?). Vilken lättnad. Vilken glädje!

Andra momentet gick ut på att lyfta och släpa en 80kg tung docka 15m (med rätt lyftteknik) samtidigt som man pratade med en polis. Inga problem för en en kille som knäböjer 130kg och tar 200kg i marklyft. Däremot blev jag väldigt imponerad av en liten tjej som inte kan ha vägt mer än 45kg. Hon lyfte den nästan dubbelt så tunga dockan med en sådan beslutsamhet att jag blev helt lyrisk. Imponerande.

Det sista momentet var “Harres test”. Ett smidigthets- och koordinationstest som gick ut på att göra en kullerbytta, runda en pinne i mitten, springa 2m, hoppa över en häck, krypa tillbaka under samma häck, springa tillbaka till pinnen i mitten och upprepa proceduren två gånger till. Där fick jag näst bäst tid av alla i min grupp.

Stämningen och teamkänslan i gruppen var helt fantastisk. Alla hejade på och pushade varandra så att så många som möjligt skulle klara sig. Alla skulle med!

För oss som klarade fystestet återstår en lång väntan på att domen inför nästa steg i uttagningsprocessen ska falla. Beskedet kommer någon gång i början av augusti. Då får jag reda på om jag går vidare till utgallringen på pliktverket eller inte.

Vi fick även reda på lite ungefärlig statistik för i år.

9000 sökte personer till polisutbildningen. 3000 av dem kallades till språktestet och myndighetsamtalen. Av dessa gick 1700 vidare till fystestet. Omkring 1200 av dem förväntas att klara fystestet. Av dessa 1200 går ca 700 (?) vidare till två dagars hälsoundersökning och djupgående psykologsamtal på pliktverket. Utav dessa 700 kommer ungefär 350 personer att bli antagna till Polishögskolan vårterminen 2011.

Just nu är jag en av 1200. Önska mig lycka till!

Hejdå polis?

Mina damer och herrar. Utmärkelsen till årets idiot går oavkortat till jubelidioten Kasper Johansson som tack vare helgens bravader lyckats med konststycket att bli sjuk två dagar innan den viktigaste dagen i hans liv (fystestet till Polishögskolan).

Det gör ont i huvudet, i lederna och i halsen när jag sväljer. Ena mandeln är svullen och jag vet inte om jag har feber eller om byggmaskinen utanför verkligen slår i takt med In Flames-Come Clartiy. Det känns som att ödet hånler mig i ansiktet.

Jag har två dagar på mig att bli frisk. Det kommer att bli en kamp mot klockan. Kom gärna med förslag på magiska huskurer som fungerar.

Trasiga jeans i Växjö

Då var man tillbaka i verkligheten efter två dagars intensivt festande på campus i Växjö. Utan att ta ut någonting i förskott känns det som att helgens bravader lade grunden till något som mycket väl kan bli den bästa sommaren sedan år 2006.

För det var nämligen en riktigt jäkla bra helg. Båda kvällarna var bra på sitt sätt. Fredagen resulterade i en klockren Nikki Sixx-fylla, medan lördagen bjöd på en något mer sofistikerad George Clooney-fylla. Kombinationen trevligt sällskap, nya bekantskaper och bra musik gjorde helgen riktigt minnesvärd.

Ju mer jag flänger runt i andra städer desto mer inser jag hur pass spännande det kommer bli att flytta från Ronneby till hösten. Men missförstå mig rätt.

Jag har alltid förespråkat att det viktga inte är var man bor utan hur man lever. Men jag börjar mer och mer känna mig som en haj i en guldfiskskål.

Man kan jämföra Ronneby med ett par gamla trasiga jeans. Man vet att man borde köpa nya men innerst inne vill man inte. På sommaren är Ronneby precis som ett par gamla jeans, man älskar dem och vill inte byta dem mot de dyraste jeansen i världen. Men på vintern kan man inte gå omkring i trasiga jeans. Det funkar inte.

Kajan.nu är tillbaka

Efter många om och men har jag beslutat mig för att återuppta skrivandet här på kajan.nu. Mycket har hänt och betydligt mer kommer att hända, så spänn fast säkerhetsbältet och förbered er på en ny epok av litterär kakofoni utan dess like.

På senare tid har jag börjat träna en muskel som jag inte använt på väldigt länge, nämligen hjärtat. Jag minns knappt hur man gör men det känns bra. Jag skyller delvis på att jag har börjat springa och delvis på mitt enigmatiska svärmeri.

Jag har också börjat dricka kaffe och äta munkar. Ett måste om man vill bli polis.

I övrigt står sommaren för dörren. Den är inte riktigt här ännu men snart börjar nedförsbacken som 9 miljoner bleka svenskar väntat på. Myggnät, uteserveringar, kvällskratt, konserter, grillkorv och nattbad i poolen (om den någonsin blir färdig).

Twilight: New Moon

Tack vare min ihärdiga förkylning tog jag mig äntligen tid att titta på filmen som alla (åtminstione alla tjejer) talat om det senaste halvåret.

Twilight 2, är en överaskande bra film. Precis som sin föregångare handlar tvåan om förälskade människor som trots sin villkorslösa och gränsöverskridande kärlek till varandra försöker skydda varandra från varandras öden.

Den store förloraren i uppföljarens triangeldrama är naturligtvis varulven Jacob som trots sina ansträngningar får finna sig i att alltid vara andre man på bollen.

En annan sak som slog mig är att kommunikationen mellan Edward och Bella är väldigt dålig. Istället för att prata ut på allvar klämmer de ur sig den ena romantiska repliken efter den andra.

Vi som faktiskt undrar varför Edward så motvilligt vill göra sin älskade Bella till vampyr får vänta på bättre tider. Rättare sagt den 30:e Juni 2010.

Hobby vs. Livsstil?

Den främsta anledningen till att människor misslyckas med att få resultat med sin träning är bristen på regelbundenhet. Istället för att inse vad varje träningspass, näringsrik måltid och bortvald öl i slutändan kan belöna dem med, intalar de sig att TV-Shop och Aftonbladets bantnings-dieter kommer att göra jobbet åt dem.

Det finns också de som tränar av den enkla anledningen att det dövar deras dåliga samvete. Det finns ingen plan, ingen målsättning och ingen ambition att utvecklas.

Denna diffusa träningsfilosofi heter “jag tränar för att må bra” och fungerar som en rättfärdigande åtgärd mot ångestkänslan över den där pizzan, kakan, ölen etc.

En tydlig och realistisk målsättning samt visualisering av vad dess konsekvenser kan innebära för dig är ett stakt redskap som motiverar dig i rätt riktning.

Darin är en klok man!

Ibland undrar man hur tävlingsledningen för Melodifestivalen egentligen tänker?

Ska en låt på ett obegripligt språk från Kongo-kinshasa verkligen få representera Sverige i en eventuell final i Eurovision Song Contest?

Nu får det tamejfan vara nog med inkvoterad kulturell mångfald i TV.

Melodifestivalen handlar inte om kulturell mångfald. Det handlar om tonhöjningar, tempoökningar och om artister som tror att deras skit inte stinker.

För den gör den inte. Den stinker inte, den låter. Och ikväll sket Darin ur sig textraderna “it hurts, it hurts, it hurts“.

Och för en gångs skull kan vi alla relatera till det han säger. Det gör ont i oss alla.

Aftonbladiserad masshypnos

Kommer ni ihåg svininfluensan och mediahypen som rådde innan jul? Rubrikerna haglade och paniken var ett faktum, trots att ingen egentligen visste någonting.

Med facit i hand tror jag inte att någon känner någon som känner någon som fått allvarliga biverkningar pga att de inte tagit den berömda “sprutan”.

Samma hysteri utbröt när SARS och fågelinfluensan mjölkades till bristnings- gränsen. Och vi minns ju hur det gick med den saken. Fler dog av fallande kokosnötter än av dessa sjukdomar tillsammans.

Okunskap skapar rädsla. Rädsla skapar hysteri. Hysteri gör folk utsatta. Utsatta människor är villiga att betala för sin trygghet. De vinstdrivande företagen ger folket vad folket vill ha.

För att slå spiken i kistan kommer här en artikel från Brittiska “The Sun” som beskriver denna organiserade panik-kampanj som resulterade i att alla helt plötsligt ville spruta sig fulla med kvicksilver och andra helt naturliga kemikalier.

Vi som inte tog sprutan får helt enkelt vänta på nästa våg av dödliga pandemier. Vad sägs om rådjursinfluensan, laxsjukan eller talgoxefebern?

Recept på att bli en marionett

Idag råkade jag av en ren slump klicka mig in på Kissies hemsida.

Narcissistiska bilder, pratbubblor, en själlös attityd och frågor i botten av alla inlägg som inbjuder besökarna till en dialog. Allt fanns där och kändes väldigt bekant.

Var hade jag sett det förut? Plötsligt föll alla bitarna på plats.

Det verkar som att alla sponsrade bloggerskor och deras wannabees är tvungna att följa samma fördummande och integritetslösa mall för att låta sig utnyttjas av företagen som sponsrar (dvs utnyttjar) dem och deras besökare.

Jag log för mig själv och tittade ner från min höga häst. Sedan red jag iväg och skrattande åt misären.

Kajan.nu i TV3

Till alla er som hade hoppats på att få se mig göra TV kommer här tråkiga nyheter.

Hej Kasper,

Filmen var i det närmaste färdigklippt och kändes väldigt bra. Alla var nöjda och glada inklusive ansvariga på TV3. Då plötsligt kommer order från högsta ort på kanalen att sändningsdatum var uppskjutet på obestämd tid.

Senare fick jag på omvägar höra att ämnet blivit obekvämt för en kanal med den berörda industrin som en av sina stora uppbackare. Så ynkligt funger medieindustrin många gånger, tyvärr.

Tack för att du ställde upp, men filmen kommer aldrig bli visad.

XXXXXX

“Att göra slut”, i 64 enkla steg

För några år sedan filosofierade jag kring ett fenomen som jag valde att kalla för Jojo-effekten. Igår snubblade jag över ett otroligt träffsäkert filmklipp om hur relationer mellan människor verkligen fungerar. Alla känner väl igen fenomenet?

Två mäns blickar möts på gymmet

Vad är orsaken till att två mäns blickar reflexmässigt möts efter att en attraktiv tjej gått förbi eller på något annat sätt uppenbarat sig på t.ex gymmet?

Vi kan alla relatera till ögonblicket då vi spanat in någon av det motsatta könet på ett tillsynens klumpigt sätt. Utan att tänka efter lyfter vi blicken för att se oss om utan att egentligen veta varför.

I samma stund möter vi oftast blickar från andra män / kvinnor i samma situation.

Vissa tittar bort och låtsas som om ingenting hade hänt, medan andra på ett klart och tydligt sätt visar att de tyckte om vad de såg. I dessa lägen förväntas man att signalera tillbaka och ingå en slags outtalad form av genus-samhörighet.

Det är en teori.

Min andra teori bygger på att människan, precis som de flesta andra djur, agerar instinktivt och använder uppsökande ögonkontakt för markera sitt revir och sitt byte inför rivaliserande hannar eller honor i sin närvaro.

Allt är en naturlig del av jakten efter en partner som besitter de kulturellt gällande hälso-indikerande yttre attributen som signalerar om bra arvsmassa för potentiell avkomma.

34 pers på 24 kvadrat

Även juldagen 2009 blev en succé. Festen ägde rum hemma hos mig och här ser ni 18 utav de 34 gästerna som lyckades hamna på gästlistan till Ronnebys snyggaste fest i min exklusiva vindsvåning på 24 kvadrat.

Kul att så många ville komma med så kort varsel. Hade jag tagit inträde på alla mina fester hade jag haft råd med en 2:a på söder i Stockholm vid det här laget.

http://www.kajan.nu/wp-content/uploads/juldagen2.jpg http://www.kajan.nu/wp-content/uploads/juldagen1.jpg

Retuschering, pest eller kolera?

Diskussionen kring huruvida det är rätt eller fel att retuschera bilder på datorn kommer aldrig få ett slut. Det finns de som menar att det är fel och det finns de som tycker att retuschering är lika naturligt som att sminka sig.

För mig är svaret självklart. Självklart är det rätt att fuska med datorns hjälp.

Jag ser ingen skillnad på att retuschera bilder och på att tjejer sminkar sig. Båda metoderna går ut på samma sak, dvs att förvränga verkligheten och lägga på ett lager som gör att man utifrån dagens skönhetsperspektiv ser bättre ut.

Även om retuschering är ett vanligt begrepp så det väldigt få som bemästrar tekniken. De som inte kan retuschera brukar fuska på följande sätt:

Lucky shot-metoden:

Den vanligaste formen av retuschering går ut på att personen i fråga tar extremt många bilder på sig själv och väljer sedan ut den som minst stämmer överens med verkligheten. Metoden används främst bland lyckosökande bloggerskor med putande läppar. Alla som har sett en person på bild och sedan träffat dem i verkligheten och blivit besvikna vet vad jag talar om.

Ljusa upp och lägg på en dum effekt-metoden:

Lyckyshot-metoden brukar oftast gå hand i hand med metoden där bloggerskan manipulerar bilden ytterligare genom att öka ljuset eller lägga på någon annan uppenbart maskerande effekt.

Ju mer jag poserar desto snyggare blir jag-metoden:

Det råder delade meningar om huruvida poseringen är ett undermedvetet sätt att distansera sig från vetskapen om att man ser löjlig ut eller bara ett försök i att se proffsig ut så att modell-scouterna på Internet ska inse ens potential som modell.

Eftersom vi lever i en tid där alla tror sig vara deltidsmodeller får vi utstå en del pinsamma poseringförsök. Helst i kombination med ett dött ansiktsuttryck och en blick som stirrar in den egna kameradisplayen framför spegeln.

Icke verklighetsförankrade filmer som alla tjejer älskar

I juletider är det naturligt att krypa ner i soffan tillsammans med sin älskade och titta på romantiska filmer. För att hjälpa er på traven har jag gjort en lista över filmer som man bör se och på filmer som man till varje pris bör undvika att titta på.

Filmer som du bör undvika att titta på om du vill behålla din värdighet:

Twighlight

Det finns inte en enda tjej på jorden som inte tycker om Twilight-filmerna. Men trots att tjejerna som avgudar filmerna är många så finns det bara en anledning till att de blivit så populära, nämligen den villkorslösa kärlek mellan de två huvudpersonerna.

När den första filmen kom drömde alla tjejer om att klättra i träd tillsammans med en apa till vampyr. Trädklättrarfebern varade i nästan ett år tills den andra filmen kom. Allt det som ansågs vara fint och vackert i den första filmen byttes i den andra ut mot magmuskler och en indian med bar överkropp. Fiaskot var ett faktum.

The Notebook

Trots att jag inte har sett filmen är jag redan trött på att höra hur fin den är. Att den är fin kan kan bara förklaras på ett sätt. Att den saknar verklighetsförankring på samma sätt som action-filmer med Steven Segal gör.

Alla vet vi att biljakter inte går till som på film. Bilar kan inte kan flyga 10m för att sedan landa på hjulen igen. På samma sätt vet vi att det som händer i Notebook inte går till på samma sätt som i verkligheten. Man blir gammal och dör ensam.

Dirty Dancing

“Nobody puts baby in the corner!”. Ett av historiens mest kända citat är taget ur en film där den fula ankungen drunknar i bekräftelse från en dansande alfa-hanne.

Verklighetens motsvarighet till baby en helt vanlig 20-årig tjej som till tonerna av Basshunter-remixar och schlager-dängor blir tafsad på av ett spritstinkande fyllo på dansgolvet.

Filmer som alla måste titta på minst en gång per kvartal:

Top Gun

Det finns bara en film som förtjänar att rubriceras som romantisk. Top Gun är världens i särklass bästa romantiska film. Här finns allt en romantiskt film behöver. Stridsflygplan, snabba bilar, motorcyklar, män som spelar beachvolleyboll i slow- motion, hästar, kärlekscener, spänning i luften, dödsfall, blod och explosioner.

Tjejer och pressen av att bära en mask

I dagens samhälle känner färre och färre människor att de duger som de är. Det är framför allt ni tjejer som får leva med den ständiga pressen av att bära en mask.

Håret ska fixas och sminket ska läggas och gud förbjude om någon såg er utan den förskönande fasaden. Vissa anser sig behöva fasaden mer än andra, medan vissa lever med rädslan av att någon ska komma dem tillräckligt nära in på livet för att se den oglamourösa och otillfixade personen bakom masken.

Det finns de som påstår att sminket inte visar ens rätta jag. Själv tycker jag att det är fullt naturligt att människor vill visa sitt bästa jag, istället för sitt rätta jag.

En grundregel som vi däremot alla kan enas kring är att ju mer spackel det finns desto mer finns det att dölja.

Här är några varningar för sånt som är absolut förbjudet när det gäller smink:

  • Det finns ett regelbrott inom sminkning som slår alla de andra tillsammans. Det är när tjejer envisas med att bära en foundation (eller vad smörjan heter) i antigen för ljus eller för mörk nyans så att man tydligt ser maskens konturer vid ögon och hals. De ser antigen ut som lik eller som om de hade en sjukdom som sakta men säkert förvandlade dem till afro-amerikaner.
  • Rött läppstift är absolut förbjudet i alla lägen. Det spelar ingen roll vilken tjej-tidning du har läst. Rött läppstift kommer aldrig se bra ut, oavsett vad Sofi Farhman eller Blondinbella tycker (dvs får betalt för att skriva).
  • Folk som sätter rosa puder på kinderna för att framhäva sina kindben. Om dina kindben behöver framhävas är det lätt fixat med en rak höger från din pojkvän.

Oavsett hur mycket man försöker så finns det faktiskt bara en sak som slår högre än allt smink på jorden. Ett geniunt leende som reflekterar ens välspacklade inre.

En oändlig raksträcka

Jag börjar bli väldigt kluven när det gäller de mörka årstiderna här i Sverige.

Å ena sidan har vi de årliga förväntningarna kring jul och nyår men å andra sidan har vi den oändliga raksträckan av mörker och känslan av rotlöshet den bringar.

I dystra tider som dessa är det lätt att romantisera över sånt som varit istället för att fokusera på sånt som om ett halvår återigen skall vara.

Likt en u-båt gjord av känslomässig teflon dyker man istället ner i sig själv och navigerar mot okänt mål i ett stormigt hav av funderingar.

En jävla massa bönder

Nio dagar har gått och jag är fortfarande kvar i Stockholm. Syftet med besöket har varit att känna efter hur det känns att bo ihop med min blivande sambo Sabrina.

Planen var att jag skulle stanna över helgen. Idag är det fredag så jag antar att det har gått ganska bra. På söndag åker jag dock hem för att ta itu med körkortet.

Går det bra har jag det innan december månad. Sedan är det jul, nyår och efter det är det meningen att jag ska vända blad och påbörja ett nytt kapitel i Stockholm.

Stockholm. Denna Sveriges största stad. Vilket skitsnack. För några dagar sedan gick jag på ishockey med en kompis. Vi ställde oss i Djurgårdsklacken (heja Luleå) och råkade naturligtvis hamna bredvid två Ronnebybor. Hur stor är chansen?

Extra kul var det när Ronnebyborna deltog i hejaramsor som pikade motståndar- laget Timrå för att de var: “En jävla, massa, bönder!”. Jag kände mig som en jude under kristallnatten och bara väntade på att bli genomskådad som Ronneby-bonde.

För mig återstår det bara att fixa kotlettfrillan, hitta en matchande pullover till min nyinköpta pikétröja & bege mig till Lidingö för att avnjuta en flaska bubbel. Touché.

The Zoneboys

Året var 2004 och Ronneby-duons “The Zoneboys” genomslag var ett faktum. Debutalbumet, Songs from a broken heart, klättrade snabbt på listorna och blev snart en tidlös klassiker präglad av svek, längtan och obesvarad kärlek.

Gruppens frontmän, Kasper och Christian, har idag gått vidare med sina karriärer men minns tillbaka på åren i The Zoneboys som en tid där utsålda arenor, promiskuitet och pengar i överflöd var en naturlig del av vardagen.


Kajan & Chabbe by user1987575

Singel & Låtlista: The Zoneboys – Songs from a broken heart

1. Don’t break my heart girl

2. Girl don’t break my heart

3. A heart broken by a girl (feat. Ronan Keating)

4. The girl who broke my heart (unplugged) – Lyssna gratis ovan

Producerad i Studio Flora 2004 ©

« Previous PageNext Page »